Det är en tidig måndagsmorgon i mitten av oktober som vi parkerar utanför Region Skånes ambulansstation i Malmö, distrikt 1. Här har ambulanssjukvården haft sina lokaler sedan 2015. 

Vi blir insläppta och tar oss till våning tre där vi hamnar i dagens morgonmöte. Morgonmötet hålls alla dagar i veckan och här ges en kort information om vad som hänt under natten och om man känner till att något särskilt kommer att hända under dagen.  
   Det är ett tjugotal ambulanssjukvårdare och sjuksköterskor på plats, stämningen är god, några dricker kaffe, någon äter frukost och några håller på med en HLR-övning.

Vi träffar Leif Björk som är Stabschef här på VO ambulans Region Skåne samt verksamhetsansvarig för Rakel i Region Skånes ambulanser och det är han som har vänligheten att ta hand om oss under vårt besök idag. 
Leif har arbetat här sedan 1988. Till sin hjälp på detta möte finns Tomas Andersson som är verksamhetsspecialist Rakel i Malmö. 

Vi börjar med en rundvandring i lokalerna. På övre plan finns gemensamhetsutrymmet där morgonsamlingarna sker, här äter man, har mindre möten och rapporterar in sina ärenden. 
Här finns även en träningslokal med sedvanliga träningsredskap men även väskor och andra tyngder som påminner om det man arbetar med på dagarna. Som ambulanssjuksköterska eller ambulanssjukvårdare gör man regelbundna fystester för att kontrollera att man uppfyller de fysiska krav som ställs på yrket.

Bredvid träningslokalen finns ett s.k. tyst rum, här finns möjlighet att vara för sig själv en stund eller samla sig efter en jobbig händelse. Man har även egna stödgrupper bland personalen med särskilt utsedda personer som kan hjälpa till efter mentalt jobbiga händelser. 

Vi går vidare och hamnar i den andra delen av huset. Här bedriver Region Skåne Centrum för Prehospital Utveckling (CPU). Utbildningscentret finns till för att ge all hälso- och sjukvårdspersonal hos regionens prehospitala vårdgivare utveckling och ökad kunskap i arbetet. 
Varje år utbildas cirka 800 medarbetare fem dagar vardera. Med moderna och kvalitetssäkrade utbildningskoncept bidrar CPU till en god, säker och personcentrerad vård som i sin tur ger en ökad patientsäkerhet.
Via digitala tjänster eller på plats i dessa lokaler erbjuds inriktade utbildningar för att stödja och utveckla inlärning utifrån olika aktiviteter och här har man byggt upp autentiska övningsmiljöer för att kunna träna så verklighetstroget som möjligt. 
Här finns bland annat en parkmiljö där man kan förvänta sig hitta en drog- eller alkoholpåverkad person. 
Här finns också en lägenhet där man får öva sig på olika typer av scenarier, ex en urartad hemmafest med knivskador, ett hjärtstopp i badkaret eller ett sjukt barn i en barnsäng med trånga utrymmen och naturliga hinder som dörrar och möbler att tas sig förbi. 
Man kan köra in flera ambulanser i lokalen och här finns realistiska övningsdockor med olika kroppsvikt. Övningslokalen är mycket populär och ständigt uppbokad säger Leif.

Vi tar oss ut på baksidan och nu dyker Anna och Sofia upp som hört att vi är på besök. De hjälper gärna till och visar ambulansen och utrustningen som sitter i. 

Som handterminal använder man Sepura SC21 och SC20. Man pratar i monofon med fäste på axeln, även om SC21 är en liten och smidig radio kan den ändå upplevas vara i vägen om man böjer sig över en patient, därför bär man radion i bältet där den är minst i vägen.      
Man har i dagsläget varsin handapparat men kommer att utöka med fler handapparater som kommer finnas i ambulanserna och användas vid särskilda tillfällen. I fordonen sitter Sepura SCG22 och SRG3900. 

Här på stationen Malmö har man sju dagbilar, alltså de ambulanser som kör på dagen och nio dygnsbilar. Man har även en akutbil som bemannas av seniora ambulanssjukvårdare och en specialistsjuksköterska som stöttar de övriga ambulanserna eller åker på egna uppdrag men tar inga patienter med sig till sjukhus. Det finns även en bil för Prehospital psykiatri och denna bemannas av en ambulans-specialistsjuksköterska och en psykiatrispecialist.

Sofia arbetar som ambulanssjukvårdare och driftledare och har jobbat här i sju år. Hon är undersköterska i grunden och fick jobbet här p.g.a. sina erfarenheter i vården, hon har tidigare arbetat 17 år på IVA i Lund.
Anna arbetar som specialistsjuksköterska och driftledare, hon har jobbar här i sju år.

Sofia och Anna berättar hur en dag kan se ut här. Man arbetar alltid tillsammans, en ambulanssjuksköterska och en specialistsjuksköterska. Man börjar arbetspasset med att kontrollera ambulansen och utrustningen, finns det de läkemedel som behövs, finns all övrig utrustning, fungerar siren och blåljuset o.s.v. I teamet har man olika roller, Sofia är SL, sjukvårdsledare och Anna är MA, medicinskt ansvarig. 

Uppdragen kommer från SOS Alarm och det är ambulansdirigenter som bestämmer vilket ärende man ska köra till. 
Det kan vara allt ifrån hjärtstopp, trafikolyckor, bröstsmärtor och infektioner till psykisk ohälsa. Man bedömer och behandlar patienter i hemmet, på skadeplats och under transport till vårdinrättning. Alla larm kategoriseras Prio 1 eller Prio 2. På stationen här i Malmö har man i genomsnitt 150 uppdrag per dag och drygt 50 000 uppdrag per år. Uppdragen kan sträcka sig från Danmark till Kalmar.

Som ambulanssjuksköterska måste man vara mycket inkännande och läsa av situationer, man vet aldrig vart man hamnar, till vilken miljö man kommer eller vad som kommer hända. 

Vi får berättat om både våldsamma och hotfulla situationer och till skillnad från polisen har man ingen utrustning för självförsvar. Ser man att man får ett ärende till en mindre bra adress ringer man ofta in polisen som stöd. 
Man upplever ibland även att sjukvårdens sekretesslag står i vägen för den egna säkerheten, man får inte filma eller uppge adresser som kan spåras och vara försiktig med vilken information som görs tillgänglig. Även om våldsamma situationer inte uppstår så ofta kan det ibland vara utmanande med andra saker som sker omkring den som behöver ambulansvård, så som språkförbistringar eller hur anhöriga tar situationen. 

Både Sofia och Anna stortrivs på jobbet och båda säger att kollegorna är oerhört viktiga och att det är i gemenskapen med arbetskamraterna den största trivseln ligger. Att få hjälpa människor, rädda liv och göra skillnad både på individnivå och i samhället är annars den största drivkraften som vi förstår delas med alla på ambulansstationen senare när vi pratar med fler. 

Man tvingas ta ansvar, tänka själv, vara kreativ och lösningsfokuserad och vi är problemlösare säger Anna, det finns ingen annan som kan lösa situationen än vi. 
Sofia nämner mötet och att kunna hjälpa den enskilda människan som är i en svår situation såväl fysiskt som psykiskt som en stor anledning till att hon trivs med jobbet. Sofia som tidigare jobbat på sjukhuset tycker även att få vara ute på fältet är positivt.

Nu dyker även Håkan och Andreas upp och är nyfiken på vilka vi är. Håkan är ambulanssjukvårdare och en av de som arbetat här längst. Han har ovärderlig erfarenhet som han lär ut till Andreas som är ny sjuksköterska. 

Håkan säger liksom Anna, Andreas och Sofia att kollegorna och variationen i arbetet är oerhört viktigt. Även för Håkan är hot och våld en negativ del av arbetet och här har det skett en förändring till det sämre under de år han arbetat. Man vill kunna fokusera på patienten och bemöta dem som om de vore ens egna anhöriga utan att behöva tänka på hot och våld, säger Håkan.

För många sjuksköterskor är arbetet inom ambulansen drömjobbet och historiskt sett har det varit jämförelsevis ganska lätt att rekrytera nya medarbetare till ambulanssjukvården. Man kan klättra på stegen och utbilda och utveckla sig via högskola och universitet, men också genom arbetsplatsen i form av interna och externa fortbildningar samt genom den kliniska erfarenheten som delas. Inom regionen arbetar man ständigt med ett kvalitets- och utvecklingsarbete som omfattat allt från introduktionen av nya medarbetare, handledning och utbildning. 

Vi tar oss upp till samlingslokalen igen och nu får vi prata lite mer med Leif. Han berättar att Region Skånes ambulanssjukvård är indelad i fyra distrikt. Två distrikt drivs i egen regi av VO Ambulans, ett av dessa är här. I två distrikt drivs verksamheten genom entreprenad.

Region Skånes tillgänglighetsmål för ambulanssjukvården är att 90 % av invånarna i Region Skåne ska nås inom 18 minuter vid ett prioritet 1-uppdrag, insatstid i Region Skåne som helhet mätt som mediantid skall vara högst 12 minuter.

Detta ställer såklart stora krav på kommunikationen och den måste bara fungera. Northcom förser Region Skåne med radioapparater och tillbehör som används för kommunikationen i Rakelnätet. Region Skåne är, liksom alla andra regioner i Sverige, kopplade till Rakelnätet. 

Vi tackar Leif och hans kollegor på ambulansstationen för ett trevligt besök!